Vilka faktorer påverkar stötdämpningen i fallsand, natursingel, träflis och täckbark på lekplatser?
Stötdämpningen i fallsand, natursingel, träflis och täckbark skapas av den lösa fyllningen och hålrummen mellan korn och flis, inte av en uppbyggd platta. Kornstorlek, kornform, finfraktioner, skikttjocklek, underlag, fukt och temperatur påverkar därför dämpningen under hela användningstiden.
Kornstorlek och renhet är reglerade. Tabellen över marktyper i SS-EN 1176-1 anger 0,2 till 2 mm för fallsand, 2 till 8 mm för natursingel, 5 till 30 mm för träflis och 20 till 80 mm för täckbark av finfördelad barrträdsbark. Sanden ska vara tvättad och singeln ska vara både rundkornig och tvättad. Träflisen ska vara fri från träbaserade skivprodukter, bark och löv. Finfraktioner av silt eller lera får inte förekomma. Finfraktioner från nötning, jord eller halkbekämpning fyller hålrummen, kornen packas och hakar i varandra och stötdämpningen minskar avsevärt.
Den andra avgörande faktorn är skikttjockleken. Fyllningen byggs in med 30 cm vid en maximal fri fallhöjd på upp till 2 m och med 40 cm vid upp till 3 m. Lekredskap med en fri fallhöjd över 3 m är inte tillåtna. I dessa 30 respektive 40 cm ingår ett tillägg på 10 cm utöver minsta skikttjocklek på 20 respektive 30 cm, eftersom fyllningen förflyttas och trängs undan under lek. Trots tillägget bildas gropar vid islagsytorna, alltså just där skikttjockleken behövs mest. En nivåmarkering på kantavgränsningen visar den avsedda fyllningshöjden och gör den möjlig att kontrollera löpande.
Underlag och väderförhållanden har också stor betydelse. Utan en vattengenomsläpplig underbyggnad blir fyllningen vattenmättad underifrån. Saknas ett separationsskikt blandas fyllningen med jorden och rötter växer in underifrån. Våt sand packas och dämpar sämre. Täckbark blir kladdig vid långvarigt regn, bryts ned snabbast och förlorar volym. En genomfrusen lös fyllning dämpar inte längre och lekredskapet ska då spärras av. Varken halkbekämpningsgrus eller vägsalt får användas på fallskyddsytan vintertid. Olika lösa fyllningar får inte blandas med varandra, eftersom det minskar stötdämpningen.
Skötseln anpassas till dessa förhållanden. Skikttjockleken kontrolleras vid islagsytorna och fylls på till nivåmarkeringen. Fyllningen luckras upp och fördelas om. Löv, glas, djurspillning och nedbruten täckbark tas bort. Förorenad sand rengörs eller byts ut. Verifieringen av en stötdämpande yta av lös fyllning är inte knuten till provning enligt SS-EN 1177 utan till marktyp, kornstorlek och inbyggd skikttjocklek, och den gäller bara så länge dessa värden är uppfyllda. Kontrollen enligt SS-EN 1176-7 omfattar rutinmässig visuell kontroll, funktionskontroll med 1 till 3 månaders mellanrum och årlig huvudbesiktning utförd av en sakkunnig.