Hur bestäms kritisk fallhöjd enligt SS-EN 1177?

Kritisk fallhöjd enligt SS-EN 1177 bestäms genom en serie fallprov på den fallskyddsbeläggning som ska användas på en lekplats. Vid provningen släpps ett provhuvud med accelerometer från flera höjder mot ett antal provpunkter på det stötdämpande underlaget. Provpunkterna väljs ut enligt standarden. Beläggningens kritiska fallhöjd är den lägsta höjd vid vilken HIC-värdet når 1000 eller den maximala accelerationen, gmax, når 200 g. Den provpunkt som ger det mest ogynnsamma resultatet är avgörande.

Resultatet från den avgörande provpunkten gäller bara för den uppbyggnad och de förhållanden som provats. I provningsrapporten dokumenteras därför beläggningens tjocklek, vilket underlag den provades på och de provningsförhållanden som har betydelse för resultatet. Vid provning på plats bekräftas att den färdiglagda beläggningens stötdämpning motsvarar den som uppmättes vid den tidigare provningen. Fallprov utförs då från en angiven fallhöjd vid fastställda provpunkter för att kontrollera om HIC och gmax håller sig inom gränsvärdena.