Vilken maximal fri fallhöjd gäller för ett löst fallskydd?

Stötdämpningen i fallsand, natursingel, träflis och täckbark på lekplatser beror på den lösa fyllningens struktur, skikttjocklek och skick. För ett normanpassat löst fallskydd ger 30 cm skikttjocklek en maximal fri fallhöjd på upp till 200 cm, medan 40 cm ger upp till 300 cm. Lekredskap får inte ha en fri fallhöjd över 300 cm. Dämpningen uppstår genom den lösa fyllningen och hålrummen mellan kornen, men påverkas under användningen av kornstorlek, kornform, finfraktioner, skikttjocklek, underlag, fukt och temperatur. Tabellen över markmaterial i SS-EN 1176-1 anger kornstorlekarna.

Dessa kornstorlekar är 0,02 till 0,2 cm för tvättad fallsand och 0,2 till 0,8 cm för rundad, tvättad natursingel. Sand och grus får inte innehålla silt- eller lerfraktioner. Träflis ska ha kornstorleken 0,5 till 3 cm och bestå av mekaniskt sönderdelat trä; träbaserade material samt bark- och lövandelar är inte tillåtna. Täckbark består av sönderdelad barrträdsbark med kornstorleken 2 till 8 cm.

I den lösa fyllningen kan finfraktioner från slitage, jord eller material som sprids vid halkbekämpning fylla hålrummen. Kornstrukturen kan då låsa sig och stötdämpningen minska väsentligt. De installerade skikttjocklekarna 30 och 40 cm omfattar vardera ett tillägg på 10 cm utöver minimitjocklekarna 20 respektive 30 cm, eftersom löst material leks bort och förskjuts. I islagsytorna uppstår fördjupningar där den nödvändiga skikttjockleken saknas. En tydligt synlig markering på lekredskapet visar avsedd fyllnadshöjd och gör det möjligt att kontrollera skikttjockleken under användningen. Uppbyggnaden ska leda bort vatten så att fyllningen inte fuktas underifrån, och ett separationsskikt hindrar blandning med jord. Beroende på platsen kan rotskydd dessutom behövas; utan rotskydd kan rötter växa in underifrån.

Fukt kan packa fallsand och minska stötdämpningen, och vid långvarigt regn kan lös täckbark bli klibbig. Täckbark bryts ned och förlorar då volym. Frusna lösa material kan förlora den stötdämpning som krävs, och det berörda lekredskapet ska då stängas av. Varken sandningsgrus eller salt som sprids för att motverka halka ska användas på fallskyddsytan vintertid. Olika lösa material bör inte blandas, eftersom blandningen kan förändra kornfördelningen, göra att tabellens klassning inte längre gäller och minska dämpningen. För att behålla skikttjocklek och stötdämpning krävs regelbunden skötsel: kontrollera skikttjockleken i islagsytorna, fyll på till markeringen, luckra upp och fördela materialet jämnt samt avlägsna löv, glas, djurspillning och nedbruten täckbark. Förorenad fallsand ska rengöras eller bytas ut.

Ett löst fallskydd kan verifieras med tabellen i SS-EN 1176-1 när materialtyp, kornstorlek, renhet och installerad skikttjocklek uppfyller kraven; då behövs ingen ytterligare provningsrapport för kritisk fallhöjd enligt SS-EN 1177. För andra lösa material eller andra skikttjocklekar bestäms den kritiska fallhöjden enligt SS-EN 1177. Klassningen gäller endast så länge kraven följs under användningen. Kontrollerna följer SS-EN 1176-7: verksamhetsansvarig bestämmer intervallet för rutininspektion utifrån användning, plats och risk, den operativa inspektionen utförs var en till tre månader eller enligt tillverkarens anvisning, och den årliga huvudinspektionen genomförs av en oberoende sakkunnig person.