Grusarmering i plast – gräsarmering, markstabilisering WG "Mattsvart"

Bärlagret är den nedersta delen av överbyggnaden vid anläggning av uteplatser och gångar, medan underbyggnaden ligger under terrassytan. Bärlagret placeras mellan terrassytan och plattbeläggningen. Det ska vara jämnt, bärande och inte tjällyftande. Det tar upp lasterna från beläggningen och fördelar dem så att undergrunden kan bära dem.

Fackmässigt avser underbyggnad den uppfyllda jordkroppen under terrassytan. Under underbyggnaden finns den naturliga undergrunden. I vardagligt språkbruk kallas ofta hela konstruktionen under plattbeläggningen för underbyggnad. I denna terminologi används underbyggnad i den vidare betydelsen.

Bärlager delas in i tre grupper. Obundna bärlager består av sand, grus, singel eller makadam. Materialet läggs löst och komprimeras så långt det är möjligt. Komprimeringen ökar bärförmågan utan att fyllnadsmaterialet binds.

Bärlager med gallerstruktur kan bestå av grusarmering, även kallad gräsgaller, gruscell eller plastgaller med cellstruktur. Cellerna fylls med singel. Metallgaller är en annan variant av bärlager med gallerstruktur och förekommer exempelvis på balkonger.

Bundna bärlager bildar ett sammanhängande, fast underlag som tar upp lasterna. Hit hör hydrauliskt bundna bärlager av betong och bitumenbundna bärlager av asfalt. Även befintliga beläggningar, exempelvis betongplattor, keramiska plattor, naturstensplattor, avjämningsmassa eller parkett, samt tätskikt som takmembran räknas här till bundna bärlager.

I vägbyggnadens regelverk räknas endast betong och asfalt som bundna bärlager. Befintliga beläggningar och tätskikt betraktas där inte som bundna bärlager. För gummiplattor räknas däremot samtliga tre grupper som bärlager, eftersom de alla bär plattorna.

Under plattor till uteplats behövs ett plant, bärande och dränerat underlag. För terrasser i marknivå ska underlaget vara uppbyggt för att klara tjäle, och utförandet beror på plattornas typ samt den befintliga ytan.

För en terrass i marknivå består underbyggnaden av ett bärande planum samt ett tillräckligt packat frostskydds- och bärlager. Styva plattor av betong eller natursten läggs normalt i ett jämnt avjämnat sättlager av stenflis.

Keramiska trädgårdsplattor kan, beroende på system, läggas i sättlager av stenflis, på justerbara terrassfötter eller bundet. Trätrall och WPC-trall behöver en lämplig underkonstruktion.

Gummiplattor av PU-bundet gummigranulat behöver ett sammanhängande bärande underlag och kan inte stöttas punktvis på justerbara terrassfötter. På en oskadad yta av betong, asfalt, betongplattor eller natursten kan plattorna läggas löst utan läggbruk. Det befintliga underlaget ska leda bort vatten med tillräckligt fall mot en brunn eller en infiltrationsyta.

På obunden mark anläggs först ett plant och bärande planum. Ovanpå planumet kan grusarmering, lagd över hela ytan, ge ett stabilt och vattengenomsläppligt underlag. Grusarmeringens celler fylls helt med lämplig stenflis. Beroende på markförhållanden och tjälpåverkan krävs dessutom ett packat frostskydds- och bärlager under grusarmeringen. En betongplatta behövs inte för denna uppbyggnad med grusarmering.

Grusarmering håller krosset på plats i sina celler och ger därför fallskyddsplattor och gummiplattor för uteplatser en stabilare bädd än lös makadam.

Cellstrukturen håller kornen på plats. Kornen hålls kvar i de enskilda cellerna och kan varken pressas åt sidan vid belastning eller spolas bort vid kraftigt regn. Plattorna ligger därmed stabilt och säkert under många år.

I en lös bädd av makadam är kornen ungefär lika stora och de fina kornen som fyller mellanrummen saknas. Bädden förblir därför rörlig även efter packning. Under en styv betongplatta saknar denna rörlighet betydelse. En elastisk fallskyddsmatta eller terrassplatta av gummigranulat fördelar däremot inte lasten jämnt över underlaget. Med tiden kan krosset pressas ut mot plattornas kanter. Gummiplattan förlorar då sitt stöd i mitten och sjunker där, medan det undanpressade krosset samlas under kanterna. Kanterna reser sig, vilket kallas skålbildning.

Grusarmering kallas i handeln även gräsarmering, grusceller eller plastgaller med cellstruktur. Den gör en lös bädd av makadam till ett lägesstabilt bärlager. När cellerna fylls avjämnas materialet så att det ligger i nivå med överkanten. Det inneslutna krosset stannar på plats även vid belastning och regn, och plattorna ligger stabilt och säkert. De fyllda gallren bär upp till 400 t/m², samtidigt som hela ytan förblir vattengenomsläpplig.

På ett vattengenomsläppligt underlag behövs vanligen varken lutning eller dränering. Vid bärig mark och låg belastning räcker det att avlägsna matjorden och lägga gallren på ett tunt, avjämnande lager av kross. Schaktbehovet blir mindre än vid en konventionell uppbyggnad. Ett bärlager av krossmaterial behövs först om underlaget har låg bärighet, om uppbyggnaden ska skyddas mot tjäle eller om ytan måste bära högre laster. Den begränsade arbetsinsatsen talar för grusarmering.

Grusgaller kan läggas som bärlager på tre sätt: direkt på befintlig mark, i ett sättlager av stenflis på planum eller på ett bärlager av krossmaterial. Vid fyllning av cellerna används krossad, kantig stenflis. Cellerna fylls till kanten och stenflisen dras av i nivå med gallrens överkant.

Om marken är bärig och belastningen låg räcker det att lägga gallren direkt på befintlig mark. Matjorden måste tas bort och planumet utföras omsorgsfullt. Gallren läggs direkt på den orörda jorden, så att jordspikarna tränger ner i marken. Jordspikarna är 4 cm långa.

För att jämna ut ojämnheter läggs ett tunt lager stenflis på planumet. Jordspikarna går då genom stenflisen ner till planumet.

Vid mark med låg bärighet läggs och packas först ett bärlager av krossmaterial. Detsamma gäller vid frostskyddad konstruktion och vid hög planerad belastning. Jordspikarna kan inte tränga ner i det packade krossmaterialet. Därför läggs ett lager stenflis på bärlagret, så att spikarna sjunker ned helt. Stenflisskiktet på bärlagret ska vara minst 6 cm tjockt. Gallren måste ligga an ordentligt.

Grusgaller säljs även som gräsarmeringsgaller och plastgaller med cellstruktur. Gallren sätts i det tunna lagret stenflis. Det tunna stenflisskiktet för utjämning av ojämnheter är cirka 2 till 5 cm tjockt.

Ett vattengenomsläppligt bärlager behöver normalt inte anläggas med fall. Den fackmässiga benämningen är vattengenomsläppligt bärande skikt, som gör att nederbörd kan infiltrera naturligt i marken.

När vattnet infiltrerar i marken är ett vattengenomsläppligt bärlager ekonomiskt fördelaktigare än att leda bort vattnet till dagvattennätet och samtidigt ekologiskt motiverat. En genomsläpplig yta bidrar till vattnets naturliga kretslopp och till grundvattenbildningen. För att hela systemet ska möjliggöra effektiv infiltration måste markbeläggningen ha hög vattengenomsläpplighet. Gummiplattor av PU-bundet gummigranulat lämpar sig särskilt för vattengenomsläppliga system, exempelvis uteplatsplattor och plattor för lekplatser samt andra utomhusytor. Lämpliga markbeläggningar av gummigranulat uppnår en vattengenomsläpplighet på 200 liter per timme och kvadratmeter eller mer.

Mindre ojämnheter i ett obundet bärlager jämnas ut med en packningsbar mineralblandning av krossat berg med finmaterial. Kornstorleken väljs efter avjämningshöjden.

Förhöjningar tas bort och mineralblandningen läggs ut i de lägre partierna. Materialet dras av till avsedd höjd och lutning och packas sedan.

Efter packningen kontrolleras planhet och lutning, och ytan bearbetas vidare vid behov.

Ren sand och makadam utan finmaterial är olämpliga, eftersom de inte kan packas tillräckligt och senare kan förskjutas. Kornstorlekar som 0/8 eller 0/16 kan väljas efter avjämningshöjden.