Fallskyddsmatta med galler – 300 cm GG "Antracit"

Gummiplattor av PU-bundet gummigranulat för utomhusbruk är frosttåliga och kan användas hela vintern. Den öppna porstrukturen tar upp nederbörd och leder den nedåt, medan vatten som blir kvar i porerna får utrymme när det fryser. Både gummikorn och polyuretanbindning behåller sin elasticitet även vid minusgrader.

Även underlaget måste ha en frostsäker konstruktion. På bundna bärlager leds vattnet under och mellan plattorna mot avvattningen enligt fallet. På stenflis eller makadam sjunker vattnet lodrätt genom konstruktionen.

Om vatten blir stående under plattorna kan ett frostkänsligt underlag höjas och sedan sjunka tillbaka när det tinar. Plattorna påverkas inte, men ytan kan bli ojämnare. Vid snöröjning räcker en snöskrapa med slät kant som inte fastnar i plattornas kanter. Salt för halkbekämpning i normal mängd skadar inte gummigranulatet.

Vattengenomsläppligheten hos gummiplattor kan variera från nära noll till över 1 100 liter per kvadratmeter och timme. Den beror både på kornstorleksfraktionen hos det använda gummigranulatet och på presstrycket vid tillverkningen. Plattorna består av PU-bundet gummigranulat och har en öppen porstruktur. Vattnet passerar inte genom själva gummit, utan genom hålrummen mellan de sammanlimmade kornen. Ju tätare kornstrukturen pressas, desto mindre vatten släpper plattan igenom.

Vid lågt presstryck ligger de oregelbundet formade kornen löst intill varandra, så att sammanhängande porer och fina kanaler förblir öppna. Vattnet kan då strömma lodrätt ned genom gummiplattan. Ett ackrediterat institut har enligt SS-EN 12616 uppmätt mer än 1 100 liter per kvadratmeter och timme även efter fyra veckors väderexponering. Gummiplattor som tillverkas med högt presstryck får däremot en nästan helt sluten kornstruktur och släpper knappt igenom vatten. Respektive värde anges som jämförelsevärde i produktbeskrivningen.

En nyanlagd yta tar under de första dagarna upp vatten långsammare än mätvärdet kan antyda, eftersom kornytorna till en början är svåra att väta. Det kan jämföras med en ny regnjacka. Efter några dagars användning når markbeläggningen sin fulla vattengenomsläpplighet. Att skrubba ytan med lite diskmedel påskyndar förloppet.

Provningsrapporten kan lämnas in till byggnadsmyndigheter som bevis på vattengenomsläppligheten. Hur en yta klassas beror dock på hela konstruktionen: först när även bärlagret under gummiplattorna tar upp vatten kan nederbörden infiltrera genom markbeläggningen ned i marken.

Kritisk fallhöjd enligt SS-EN 1177 bestäms genom en serie fallprov på den fallskyddsbeläggning som ska användas på en lekplats. Vid provningen släpps ett provhuvud med accelerometer från flera höjder mot ett antal provpunkter på det stötdämpande underlaget. Provpunkterna väljs ut enligt standarden. Beläggningens kritiska fallhöjd är den lägsta höjd vid vilken HIC-värdet når 1000 eller den maximala accelerationen, gmax, når 200 g. Den provpunkt som ger det mest ogynnsamma resultatet är avgörande.

Resultatet från den avgörande provpunkten gäller bara för den uppbyggnad och de förhållanden som provats. I provningsrapporten dokumenteras därför beläggningens tjocklek, vilket underlag den provades på och de provningsförhållanden som har betydelse för resultatet. Vid provning på plats bekräftas att den färdiglagda beläggningens stötdämpning motsvarar den som uppmättes vid den tidigare provningen. Fallprov utförs då från en angiven fallhöjd vid fastställda provpunkter för att kontrollera om HIC och gmax håller sig inom gränsvärdena.

SS-EN 1177 omfattar två provningsförfaranden, laboratorieprovning och provning på plats. Laboratorieprovningen fastställer den kritiska fallhöjden för ett fallskyddsunderlag, medan provningen på plats kontrollerar om en redan installerad yta vid utvalda punkter täcker den fria fallhöjden hos den befintliga lekutrustningen.

Laboratorieprovningen sker på provkroppar som tillsammans har en yta på minst en kvadratmeter och ligger på ett plant, styvt betongunderlag. Lösa fyllningar som fallskyddssand, fallskyddsgrus eller träflis läggs ut i avsedd skikttjocklek. Fallskyddsplattor monteras så att även fogarna mellan plattorna provas. Ett halvklotformat provhuvud på 4,6 kg, med en diameter på omkring 16 cm och inbyggd accelerationsgivare, släpps från olika höjder mot underlaget. För plattor krävs minst nio fallprov från minst fyra höjder på separata punkter med 25 cm mellanrum. För lösa fyllningar utförs tre nedslag per höjd på samma punkt. Provningen sker vid 23 grader Celsius med en tillåten avvikelse på upp till fem grader.

Bedömningen i laboratoriet utgår från HIC-värdet som huvudskadekriterium och toppaccelerationen gmax. Den kritiska fallhöjden är den höjd där HIC 1000 eller gmax 200 g nås. Det lägre av dessa värden är avgörande och fastställs genom interpolation av mätserien. Provningsrapporten anger den kritiska fallhöjden i meter med två decimaler samt provningslaboratoriets mätosäkerhet. Resultatet gäller endast den provade uppbyggnaden med plattyp, tjocklek och sammanfogning, eller för system i flera skikt hela skiktföljden. Provunderlaget är laboratoriets styva underlag och inte den konstruktion som finns på byggplatsen.

Provningen på plats verifierar den installerade islagsytan vid en provfallhöjd som minst ska motsvara lekutrustningens fria fallhöjd enligt SS-EN 1176. Mätning utförs vid de mest ogynnsamma punkterna, exempelvis där underlaget är slitet eller skikttjockleken är som minst, och vid ytterligare representativa punkter. Antalet provpunkter styrs av islagsytans storlek, och standarden anger ett minsta antal. Förfarandet på plats gäller enbart de provade punkterna och fastställer ingen kritisk fallhöjd.

Fallskyddsmattor och fallskyddsplattor ska vara så tjocka att deras provade kritiska fallhöjd minst motsvarar lekredskapets fria fallhöjd. Ju högre den möjliga fallhöjden är, desto tjockare behöver fallskyddsmattan eller fallskyddsplattan vara.

Tjockleken ensam anger inte vilken fallhöjd ett fallskydd klarar. Produktens uppbyggnad, densitet och elasticitet påverkar också stötdämpningen.

Som grov vägledning gäller 3 cm tjocklek upp till 100 cm fri fallhöjd, 5 cm upp till 150 cm, 7 cm upp till 200 cm och 10 cm upp till 300 cm.

Avgörande är alltid den kritiska fallhöjd som anges för respektive produkt i testrapporten enligt SS-EN 1177.

Fallskyddsmattor och fallskyddsplattor kan användas upp till den kritiska fallhöjd som anges i provningsrapporten enligt SS-EN 1177. Det är den lägsta höjd där HIC-värdet når 1000 eller accelerationen gmax når 200 g. Beroende på utförande ligger den på cirka 100 till 300 cm.

upp till 100 cm: till exempel låga lekhus, balansredskap

upp till 150 cm: till exempel låga klätterredskap

upp till 200 cm: till exempel klätternät, klätterställningar, kombinationsredskap

upp till 300 cm: till exempel höga klättertorn och stora lekanläggningar

Exemplen på lekredskap är endast vägledande. Avgörande är den fria fallhöjden för det aktuella lekredskapet enligt SS-EN 1176. Den angivna kritiska fallhöjden måste vara minst lika stor som denna fria fallhöjd.

Fallskyddsmattor och fallskyddsplattor håller normalt i 10 till 15 år och ofta längre. De består av gummigranulat och är avsedda för långvarig användning både inomhus och utomhus. Den faktiska livslängden beror på hur intensivt ytan används, var den är placerad och vilka väderförhållanden den utsätts för.

På lekplatser uppstår slitage främst där belastningen är hög, exempelvis under gungor och vid rutschbanornas utlopp. UV-strålning och växlingar mellan frost och tö bidrar också till att gummigranulatet åldras.

Fallskyddsmattor och fallskyddsplattor bör kontrolleras regelbundet med avseende på slitage och tecken på åldrande. Vid behov kan enskilda gummiplattor bytas utan att hela ytan behöver förnyas, vilket underlättar underhållet och kan förlänga hela ytans livslängd. Underhållet är enkelt.

Ett fallskyddsunderlag krävs när den fria fallhöjden från en klätterställning överstiger 60 cm. Detta anges i SS-EN 1176 för lekplatsutrustning som omfattas av standarden. För klätterställningar avsedda enbart för hemmabruk gäller i stället SS-EN 71-8.

Fallskyddsmattor av gummigranulat är lämpliga om deras kritiska fallhöjd, fastställd enligt SS-EN 1177, minst motsvarar den fria fallhöjden för den aktuella klätterställningen. Lösa skikt av bark, träflis, sand eller fallskyddsgrus med kornstorlek 2 till 8 mm kan också användas. De anläggs enligt kraven i SS-EN 1176 och måste regelbundet fyllas på till rätt skikttjocklek.

Fallskyddsunderlaget ska täcka hela islagsytan. Vid fri fallhöjd upp till 150 cm ska det sträcka sig minst 150 cm utanför den lodräta projektionen av upphöjda delar av redskapet. Vid större fri fallhöjd är minsta utsträckningen två tredjedelar av den fria fallhöjden plus 50 cm.

Underlaget ska före läggningen jämnas av och göras bärande. Stenar, glas, vassa kanter och andra hårda föremål ska avlägsnas från ytan.

Ytan ska kontrolleras regelbundet med avseende på skador och lösa förbindningar, medan skikttjockleken kontrolleras i lösa skikt. Enskilda fallskyddsplattor kan bytas vid behov.

Markytan under en trampolin avgörs av trampolinens konstruktion och av det befintliga fallskyddet. Trampolinen ska stå på en jämn och bärande yta, där fötterna har stadig kontakt med marken och inte kan vicka.

Har trampolinen ett säkerhetsnät fångar nätet upp barn innan de faller till marken bredvid trampolinen. Säkerhetsnätet ska vara oskadat, korrekt monterat och stängt under användning.

Under hoppduken ska utrymmet hållas fritt från föremål. Används trampolinen på avsett sätt utan säkerhetsnät ska en stötdämpande fallskyddsyta anläggas både under och runt trampolinen.

För den stötdämpande fallskyddsytan kan fallskyddsplattor av gummigranulat användas. Fallskyddsplattornas provade kritiska fallhöjd ska anpassas till den möjliga fallhöjden.

Fallskyddsytans storlek bestäms av trampolintillverkarens uppgifter om det fallutrymme som krävs. Inom fallutrymmet får det inte finnas murar, staket, trädgårdsmöbler, planteringskärl eller andra hårda hinder.

Enligt SS-EN 1176 krävs stötdämpande underlag för lekredskap på lekplatser när den fria fallhöjden överstiger 60 cm. För redskap med påtvingad rörelse behövs stötdämpande underlag över hela islagsytan, oavsett fallhöjd. Det gäller till exempel gungor och rutschkanor. Även marknära lekredskap med låg fallhöjd kan alltså behöva stötdämpande underlag. Både fallhöjden och hur redskapet rör sig avgör.

Den fria fallhöjden är avståndet från den yta som uppenbart är avsedd att bära upp kroppen till islagsytan nedanför och får vara högst 3 m. Som kroppsstöd räknas ytan på en plattform, sitsen på en gunga och greppytan på ett räck. Vid klättring räknas en punkt 1 m under den högsta greppunkten. Underlagets kritiska fallhöjd bestäms genom en serie fallprov enligt SS-EN 1177 och ska minst motsvara redskapets fria fallhöjd.

Gräs och matjord godtas enligt SS-EN 1176 upp till en fri fallhöjd på 100 cm, förutsatt att ytan är välskött, eftergivlig och fri från stenar, rötter, fundament och andra hårda föremål. Om marken packas, torkar ut eller fryser gäller detta inte längre. För lekredskap som enbart är avsedda för hemmabruk gäller i stället SS-EN 71-8, men stötdämpande underlag krävs även i en privat trädgård.

Ett fallskyddsgolv av fallskyddsplattor kostar hos WARCO från cirka 395 kr per kvadratmeter. Det priset gäller fallskyddsplattan i 3 cm tjocklek och formatet 50 × 50 cm, där fyra plattor täcker en kvadratmeter. Plattan är provad enligt SS-EN 1177 för en fallhöjd på 110 cm, och alla priser anges inklusive moms.

Ju tjockare plattan är, desto högre fallhöjd är den provad för, och i regel blir då också kvadratmeterpriset högre. En fallskyddsplatta med 11 cm tjocklek och 300 cm fallhöjd kostar till exempel cirka 1 150 till 1 300 kr per kvadratmeter beroende på färg. Vilken tjocklek som behövs avgörs av lekredskapets fria fallhöjd enligt SS-EN 1176, eftersom plattans provade fallhöjd måste täcka den fria fallhöjden hos redskapet. Priset för varje utförande visas på produktsidan i webbshoppen.

Utöver priset på plattorna tillkommer ett bärlager, till exempel ett bikakeraster av plast, samt en inramning med kantstöd av gummi; både bärlager och kantstöd levereras av WARCO. Någon egen läggningstjänst finns däremot inte, utan fallskyddsplattor och fallskyddsmattor läggs antingen av kunden själv eller av en trädgårdsanläggare i kundens närhet. Läggs fallskyddsmattorna av en trädgårdsanläggare tillkommer kostnaden för läggningen utöver priset på plattorna, och hur stor den blir beror på arbetsinsatsen på plats.

Att lägga fallskyddsmattor och fallskyddsplattor korrekt innebär att underlag, kopplingssystem, fallutrymme, fallhöjd och avvattning anpassas till den aktuella användningen. Detta gäller både fallskyddsytor utomhus i trädgårdar och på offentliga lekplatser.

Under lekredskap ska den kritiska fallhöjden för den valda produkten och konstruktionen minst motsvara lekredskapets fria fallhöjd. Fallskyddsytans erforderliga storlek bestäms av respektive lekredskap.

På betong eller asfalt kan fallskyddsmattor och fallskyddsplattor läggas direkt. Regnvatten passerar genom den vattengenomsläppliga beläggningen till bärlagret och leds därifrån med fall mot en öppen kant eller ett avlopp.

På gräs eller jord är direkt läggning inte lämplig. Ett löst lager av sand, stenflis eller grus fungerar inte som underlag, eftersom materialet förskjuts med tiden.

När grässvålen har tagits bort läggs plastgaller med celler på ett tunt sättlager av stenflis. Gallren fylls med stenflis upp till överkant, och därefter läggs fallskyddsmattorna eller fallskyddsplattorna ovanpå. Regnvatten passerar genom hela konstruktionen och kan infiltrera i undergrunden.

Vid högre belastning eller ogynnsamma markförhållanden krävs dessutom, under sättlagret av stenflis, en fackmässigt dimensionerad underbyggnad av packat frostskyddsmaterial.

Den fortsatta läggningen beror på kopplingssystemet. För fallskyddsmattor med pussellåsning trycks låsningen på en matta uppifrån in i låsningen på den redan lagda intilliggande mattan. Den stabila förbindelsen kräver normalt varken limning mot underlaget eller kantavgränsning.

Fallskyddsplattor med insticksfästen läggs i halvförband. De behöver en kantavgränsning som hindrar sidoförskjutning. På ett bundet bärlager kan limning, beroende på inbyggnadssituationen, användas i stället för kantavgränsning.

Under läggningen bör fallskyddsplattorna ha en jämn temperatur på högst cirka 17 °C och inte vara uppvärmda av direkt solljus. En gummihammare underlättar inpassningen, och en cirkelsåg underlättar kapningen.

Om fallskyddsytan avslutas inom en hårdgjord yta förhindrar en fast monterad övergångsramp snubbelkanter.