Vad är skillnaden mellan bärlager och underbyggnad?

Bärlagret är den nedersta delen av överbyggnaden vid anläggning av uteplatser och gångar, medan underbyggnaden ligger under terrassytan. Bärlagret placeras mellan terrassytan och plattbeläggningen. Det ska vara jämnt, bärande och inte tjällyftande. Det tar upp lasterna från beläggningen och fördelar dem så att undergrunden kan bära dem.

Fackmässigt avser underbyggnad den uppfyllda jordkroppen under terrassytan. Under underbyggnaden finns den naturliga undergrunden. I vardagligt språkbruk kallas ofta hela konstruktionen under plattbeläggningen för underbyggnad. I denna terminologi används underbyggnad i den vidare betydelsen.

Bärlager delas in i tre grupper. Obundna bärlager består av sand, grus, singel eller makadam. Materialet läggs löst och komprimeras så långt det är möjligt. Komprimeringen ökar bärförmågan utan att fyllnadsmaterialet binds.

Bärlager med gallerstruktur kan bestå av grusarmering, även kallad gräsgaller, gruscell eller plastgaller med cellstruktur. Cellerna fylls med singel. Metallgaller är en annan variant av bärlager med gallerstruktur och förekommer exempelvis på balkonger.

Bundna bärlager bildar ett sammanhängande, fast underlag som tar upp lasterna. Hit hör hydrauliskt bundna bärlager av betong och bitumenbundna bärlager av asfalt. Även befintliga beläggningar, exempelvis betongplattor, keramiska plattor, naturstensplattor, avjämningsmassa eller parkett, samt tätskikt som takmembran räknas här till bundna bärlager.

I vägbyggnadens regelverk räknas endast betong och asfalt som bundna bärlager. Befintliga beläggningar och tätskikt betraktas där inte som bundna bärlager. För gummiplattor räknas däremot samtliga tre grupper som bärlager, eftersom de alla bär plattorna.