Vad är skillnaden mellan bärlager och underbyggnad?

Vid anläggning av terrasser och gångytor är bärlagret det nedersta lagret i överbyggnaden. Det ligger mellan terrassytan och plattbeläggningen. Lagret ska vara plant, ha tillräcklig bärförmåga och vara frostsäkert. Det tar upp lasten från beläggningen och fördelar den tills undergrunden kan bära den.

Underbyggnaden är en annan del av konstruktionen: den uppbyggda jordkroppen under terrassytan. Därunder finns den naturliga, orörda undergrunden. I vardagligt språk används underlag ofta som ett löst samlingsord för hela uppbyggnaden under plattbeläggningen. Det är med denna vidare betydelse som underlag används i WARCO:s texter.

WARCO skiljer mellan tre grupper av bärlager.

Obundna bärlager består av sand, grus, stenflis eller makadam som läggs ut löst och packas. Packningen ökar bärförmågan utan att massorna binds.

Bärlager med gallerstruktur består av grusarmering, även kallad gräsarmering. Cellerna fylls med stenflis. En annan variant är gallerdurk av metall, som bland annat förekommer på balkonger.

Bundna bärlager bildar ett fast, sammanhängande och lastbärande underlag. Dit räknas hydrauliskt bundna lager såsom betong, bitumenbundna lager såsom asfalt, befintliga beläggningar såsom marksten av betong, keramiska plattor, naturstensplattor, avjämningsskikt eller parkett samt tätskikt såsom takduk. I regelverken för vägbyggnad räknas av dessa endast betong och asfalt som bärlager, inte befintliga beläggningar eller tätskikt.

För WARCO räknas alla tre grupperna som bärlager, eftersom var och en av dem bär gummiplattorna.